NamnlöstPROSPECTER AF ÅTSKILLIGE MÄRKVÄRDIGE BYGGNADER, SÄTERIER OCH HERREGÅRDAR UTI SKÅNE
Suecia antiqua et hodierna. Prospecter af åtskillige märkvärdige byggnader, säterier och herre-gårdar uti Skåne, som i forna tider... af Abraham Fischer.. Tvär-folio i ett samtida halvfranskt band med förgylld pärmtext. Detta är ett nytryck av Skåne-delen av Suecican som ursprungligen trycktes 1756 och sedan kom i det här nytrycket 1856. Den består av 25 planscher med säterier och herrgårdar + 14 sid text.
Enligt en rapport från Arkeologerna har välbevarade hundkvarlevor och en polerad bendolk hittats i vattenmättade sediment i våtmarken Logsjömossen nära Östersjökusten. Hundkvarlevorna har daterats till cirka 5 000 år sedan, då platsen var en klar, grund sjö. En första undersökning av benen tyder på att den muskulösa hunden var cirka 50 centimeter lång vid bogen och dog mellan tre och sex års ålder. Dolken, gjord av älg- eller hjortben, mäter nästan 25 centimeter lång. Den hittades bland hundens ben.
Arkeologen Linus Hagberg från Arkeologerna sa att hundens kropp kan ha varit inlindad i en påse tyngd med stenar för att sänka ner den i sjön som ett offer.
"Den hade avsiktligt sänkts ner till djupet", sa Hagberg om byltet. "Användningen av hundar i rituella sediment under denna period är ett känt fenomen, men varje upptäckt av detta slag tillför nya nyanser", förklarade han. Hagberg och hans kollegor kommer att analysera hundbenen för att fastställa djurets ålder, kost och var det levde. ”Den här hundens livshistoria kan i sin tur berätta mer om hur människorna som ägde den levde och försörjde sig”, sa Hagberg. Sedimenten gav också träpålar och stolpar som troligen höll plattformar eller gångvägar längs stranden, stenar som kan ha använts som nätvikter eller ankare, och en struktur gjord av vävda stavar som troligen fungerade som en fiskfälla, en mjärde.
En hund begraven?
Resterna av en gång rektangulär vikingagrav hittades i Hestnes vid Valsøyfjorden i Trøndelag under 2020. Det var en rikt utsmyckad kvinnograv som befunnit sig i gynnsamma bevaringsförhållanden vilket gjort att man hittat textilier och smycken i relativt gott skick. Då det finns relativt få gravfynd från denna tid i Norge så har fyndet väckt uppmärksamhet.
Vikingatidens gravkamrar var nergrävda, byggda i trä och innehöll både gravgods och offerdjur förutom den döde. Denna typ av gravkultur tror man kom från Västeuropa under 400-talet med liknande fynd från Frankrike, Nederländerna, Belgien och västra Tyskland. Själva graven dateras till cirka 850-920 e kr. Den begravda kvinnan var troligtvis sittande med överkroppen upprätt med huvudet vänt mot nordost. Hon kan kopplas till den övre sociala eliten i södern-delar av Norge och Skandinavien.
Raymond Sauvage och Eystein Østmo från Institutt for arkeologi og kulturhistorie, NTNU Vitenskapsmuseet, Norge har stått för utgrävning och efterforskning.
Vikingagrav funnen i Norge
Koppartacka från bronsåldern funnen i Särdal, Halland
Arkeologer från Göteborgs universitet har i Särdal i Halland hittat en rund koppartacka som daterats till bronsåldern(ca 1800-500 fkr). Den har tillverkats av en legering mellan koppar, zink, tenn och bly, en sammansättning som hittills associerats med järnåldern(ca 500 fkr - 800 AD). Med hjälp av forskare i Polen som hittat liknande tackor har man kunnat fastställa att kopparn kommit från sydvästra Spanien och att fynden visat på ett handelsnätverk inom metallhandeln vid denna tid, som sträckt sig längs Europas Atlantkust, genom Kattegatt och Östersjöområdet.
Källa: www.gu.se , www.archaeology.org
Hamarkaupengen, en forntida stadsbebyggelse i Norge
Hamars krönika från 1500-talet berättar om Hamarkaupengen, en forntida stadsbebyggelse, någonstans öster om Hamars domkyrka. Av endast åtta kända medeltida städer i Norge är Hamarkaupengen den enda som låg i inlandet och tros ha grundats i mitten av 1000-talet, men fick sin officiella status runt 1152/1153 när Norge blev en egen kyrkoprovins och Hamar utsågs till ett av landets fem bispeseten (biskopssäten). Staden låg strategiskt till vid Norges största insjö, Mjøsa, vilket gjorde den till en knutpunkt för handel mellan inlandet och kustregionerna. Staden var en av Norges viktigaste och mest centrala städer under högmedeltiden. P g a Reformationen (1537) och nordiska sjuårskriget (1563–1570) har den övergivits och blivit bortglömd, vilket har fått nutida forskare att undra om den har existerat överhuvudtaget. Arkeologer har försökt hitta den tidigaste bebyggelsen under de senaste decennierna enligt Norska instittutet för kulturminnesforskning, utan större resultat fram till 2023 då man genomförde en markradarundersökning med tillhörande utgrävningar, varvid man kunde se spår av en tvårumsbyggnad med trägolvplankor. Det som återstår av Hamarkaupengen är i dag ett av Norges viktigaste kulturarvsområden och är känt som Domkirkeodden.
9000 år gammal boplats funnen i Norge
En utgrävning i östra Norge har avslöjat spår av en bostad och tusentals artefakter som markerar ett skifte för cirka 9 000 år sedan från nomadisk jakt och samlande till en mer stillasittande livsstil med fiske och utveckling av ny teknik. Vid den tiden låg bostaden på hög mark nära en vik. Arkeologen Silje Hårstad från Kulturhistorisk museum berättade för Vitenskapsdepartementet att en mängd olika verktyg återfanns på platsen, inklusive hälften av en klubba med skafthål.
"Den var rund, något oval, med ett tydligt borrat hål i mitten där ett skaft en gång satt fast", sa hon. Slitmärken på denna klubba tyder på att den hade använts som ett verktyg, kanske för att stöta fibrer för att mjuka upp dem, tillade Hårstad. Fiskkrokar, ett verktyg gjort av bergkristall, en del av ett polerat yxblad och en ofärdig stegyxa återfanns också.
Hårstad och hennes kollegor kommer att analysera prover av de brända benen på platsen för information om vilka typer av djur som ätits och jordprover från bostaden för att leta efter bevis på barkmattor som kan ha använts som golv. De kommer också att radiokoldatera hasselnötter från platsen för att få en korrekt tidslinje över ockupationen. ”Alla dessa fynd pekar på en period av intensiv aktivitet, tillräckligt för att bygga upp dessa lager av artefakter och benrester”, sa Hårstad. ”Liksom det faktum att de investerade resurser i en solid huskonstruktion istället för att bara sätta upp ett tält.” För att läsa mer om norsk arkeologi, gå till "Dolda meddelanden".
Källa: Archaeology.org
